Zumba är säkert bra om man är onykter... =)

Idag har jag brutit av löpningen med ett bra spinningpass på Helex och det satt fint i ben och huvud. Jag känner att jag har saknat spinningen som jag så fint kom igång med då jag oturligt nog bröt tån och inte kunde göra något annat än cykla i höstas. Jag märkte också på Lidingöloppet 5 veckor senare, att det gett resultat med spinningen då jag hade mycket nya krafter efter att ha haft paus från löpningen 5 veckor. Nu kommer jag inte att börja spinna igen som då, för vädret är alldeles för härligt för att hellre välja att träna inne och dessutom vore det inte rätt och riktigt mot Selma att inte låta henne följa med som hon kan göra då jag löptränar, men jag ska lägga in spinning en gång i veckan som komplemment och ta styrketräning innan eller efter passet beroende på tiden och hur det faller sig. Hur som helst så var jag togsvettig när jag efteråt cyklade hem och lagade lunch som inte blev någon panglunch a la Johanna. Tyvärr lyste de vackra färgerna som grönsaker kan ge med sin frånvaro på tallriken men jag tar igen det ikväll =)
Veckan i övrigt har hittils blivit 4,6 mil och så så spinningpasset förstås men jag räknar med att vara uppe i dryga 6 mil innan helgen är över. Det är den mängden jag ska ligga i nu inför Stockholm marathon och eftersom att benen svarar så bra på trängsmängden denna säsong så är det bara köra så det ryker. Dessutom får jag ju på köpet en massa vitaminer och solljus och det kanske är framför allt därför det är så härligt med löpning egentligen. Så härligt att jag verkligen önskar att människor skulle ge det en chans och verkligen låta det ta tid att börja tycka om det. Jag hör ofta de som säger att: "-Men gud, det är ju så tråkigt att springa!" Och hur kan man variera det? Och jag blir ju så trött av att springa, tätt följt av : "-Ja men jag kan inte bara springa lagom utan att ta ut mig till tusen". Men till saken hör att det finns hundår i allting och det gäller bara att låta detta stadie passeras innan man kan börja tycka om det, eller rättare sagt inte kunna låta bli att inte tycka om det. Det finns de som springer under sommaren och som köper sig en massa nya kläder då som motivationshöjare. De kanske springer 2-3 i veckan en runda på 3-5 km , men jag tror inte riktigt att det räcker för att passera stadiet. Man är helt klart rätt väg men man kommer fortfarande att ha svårt att låta hjärtat hitta den rätta pulsen när man börjar springa och man kommer fortfarande att prioritera annan typ av träning om man kan och om vädret inte är på ens sida, till exemåpel om det regnar eller blåser.
Här gäller det att trotsa vädret och ge sig ut ändå för till slut så blir det så att du lär dig att hitta ljusglimtar i alla väder och du lär dig att älska dem så mycket att du till slut längtar efter att få sticka ut och springa en kall och kylig vinterdag då termometern visar -25 grader. Tro mig när jag säger att jag ALDRIG trodde att jag skulle bli en sådan. Men det blev jag.
Och variationen är ju bara enormt inom löpningen .. Det måste ju bli mer enformigt att gå på Zumba 2 gånger i veckan och köra samma steg varje gång? =)
Fast å andra sidan är inte alla människor byggda för att hålla på med uthållighetssporter såsom löpning och längdskidåkning och det är ju kanske därför vi också ser så olika ut på grund av våra muskelfibrer som är genetiskt betingade och som avgör huruvida du kan bli bra på att springa fort eller långt. Men sedan kan man ju vara som jag som faktiskt är rätt så passande för båda.. =)

Nå nu nog om detta. Solen håller på gå ned bakom trädtopparna och jag förundras över den vackra Fredagskvällen som erinrar sig utanför fönstret denna sista dag på Sportlovet 2011. Jag avundas Gällivare, Överkalix och Piteå som har sin lediga tid kvar, men samtidigt vet jag att det går fort till sommaren och att den som väntar på något gott aldrig väntar för länge. Jag ler för mig själv här jag sitter just nu för jag kände idag att vinden mohnat och vänt. De mörka molnen som prytt himmelen innan är bortblåsa och passerade och jag vet nu att solen finns både där ute och i mitt hjärta.

Adios.