Tankar dagen till ära.

Fysiskt, psykiskt och socialt. Tre faktorer som är som tre puzzelbitar som alla måste ha sin plats där de hör hemma..
som är som en blomma som vissnar och dör om den inte får vatten.. som är som en uttorkad hud utan fukt, som spricker, sårar eller blir torr.. eller som ett hjärta utan besvarad kärlek som endast ger ifrån sig ett stort tomrum likt en ångestfylld smärta, så som vi alla som upplevt den vet att den är. Giftig och tärande.

Tre puzzelbitar som är så viktiga för en helhet som hålls samman utan att gå sönder . Tre faktorer som är avgörande för ens hela liv och välmående. Jag kommer fortsätta söka efter den sista puzzelbiten för jag vet att det finns där någonstans. Det vore patetiskt att tro att någonting så viktigt bara kan försvinna i tomma intet utan att lämna spår efter sig. Jag kommer att fortsätta vattna den vissna blomman med hoppet om att den ska återuppväckas ur sin vila eller sin skönhetssömn med ny kraft och energi. Men ett hjärta är svårare att vårda . När någonting går sönder så drastiskt tar det längre tid att läka. Ibland hela livet. Jag tar hand om mitt hjärta och ger det långa jogginturer, lagom mycket fisk som faktiskt kunde varit ännu mer, och försöker ge det avkoppling trots att jag också är medveten om att jag stressar för mycket i mitt liv. En stress som beror på mina egna krav gentemot mig själv men som allt som oftast går ut över de människor som betyder allra mest för mig. Och trots att jag vet att mitt hjärta mår bra så känns det direkt om jag är oroad, ledsen, känner skuld, dåligt samvete eller bara är osams med en människa. Det känns i hjärtat som om någonting maler, skaver och trycker likt ett band av vikter.

Svart och vitt, mörkt och ljust, varmt och kallt och du och jag. Olikheter ska inte vara något konstigt eller hur? Men när olikheterna färgar av sig och endast lämnar efter sig en nyans av varken eller, en melodi av sorgsna toner och en känsla av otillräcklighet och frustration av att inte nå fram till den bästa av världar. Till den värld där vi vill vara tillsammans med den vi älskar om den vi älskar inte väljer att stända dörren och stänga ute kärleken.

I den bästa av världar skulle jag ändra på mycket i min värld som består av så många människor som jag håller av för mycket för att de inte ska finnas kvar i min vardag som de gjorde förrut.. I den bästa av världar har kärlek inget pris utan det är hjärtat som ska tala.. I den bästa av världar finns det ingen falskhet och inget svek och där skulle jag vara rak och ärlig och tala om för de människor som finns med som en dålig parentes i mitt liv , som en patetisk falsk illusion över någon de en gång var tills de blev lömska och fulla av skit. Till dessa människor vill jag säga: Bemöda er inte ens att gratta mig på min födelsedag..



Ändå.....................




Träningen flyter på bra och nu börjar jag verkligen känna att min vinterlöpning har gett bra resultat. Det känns så lätt när jag springer och som om benen bara följer med utan att behöva lyftas. Med blicken snett framåt går jag in i mig själv och tar sikte på vita trädtoppar eller gnistrande snö vid sidan om mig och det är då jag känner en frihet över att ha en kropp som jag tagit hand om och som orkar föra mig framåt, mil efter mil. Isvägen med solen i ansiktet och efteråt en brännande känsla i både benen och huden i ansiktet. Den första vårsolen har lämnat spår i mitt ansikte. Jag har än en gång på min födelsedag fått känna vinden mot kinden. Vinden den ljumma.
Det är vår.!