Reflektioner över en mycket bra träningsvecka.

Seegt var bara förnamnet när Måndagen väckte mig med en temperatur på minus 27 grader och isande kyliga vindar som gjorde att köldfaktorn ökade med säkerligen tio grader. Andra aspekter gjorde också att veckan började i en uppförsbacke så därför kändes det extra motigt att konstatera att det skulle bli en träningsvecka bestående av lite kortare springpass med mindre motstånd, men så fort jag gått över tröskeln på Måndags eftermiddagen så lättade dimman en aning och jag var igång.

Sedan flöt det bara på. Kylan är egentligen inget motstånd isig eftersom man svettas efteråt trots att ögonfransar är fulla av rimfrost och kinderna röda av köld kombinerat med fysisk aktivitet. Det är alltid lika skönt att träna efter jobbet eftersom man släpper allt då och kommer in i sin egen lilla bubbla. Sedan när alla hjärtans dag mötte mig med mörk choklad, chokladbollar och Mums Mums tillsammans med en person som får mig att bli alldeles varm av bara tanken av hans skepnad, så kändes det som en bra inledning av veckan trots allt och borta var bakiskänslan som hållit mig fången under Söndagen.

Trots att de inplanerade Ultra Intervallerna kortades ned till två stycken och lades in i framtiden närmare bestämt i vår.., så kunde jag igår sammanfatta min träningsvecka enligt nedan:

Måndag, Tisdag och Onsdag: Löpning 7 km med ett strävt isigt och snötäckt underlag som greppade fast varje steg av mina löparskor som en magnet griper tag i en av dess motpoler. Det är verkligen ingen lätt match att springa när det är riktigt kallt och sedan ger inte masken riktigt samma syre heller som det gör att springa utan.

Fredag: 10 km löpning i endast 18 grader (efter att solen fått värma upp luften under dagen) och här kunde jag konstatera att det gick så lätt helt plötsligt med solens strålar mot ansiktet som så sakteliga också börjat att värma.

Lördag: morgonlöpning i lätt tempo 6 km och sedan 1o km löpning med snittfart 5 km per kilometer 3,5 timmar senare. Här var det svårt att bestämma om masken skulle vara på eller av eftersom att solen värmde upp luften bra, trots att det kändes som att det var riktigt kyligt längs hamnen.

Söndag: Underbar ljuvlig mitt på dagen löpning efter en lika matigt underbar frukost med ägg, skinka, bröd, frukt, mjölk och havregryn och massor med kaffe. Med solen i ansiktet nästan hela passet guidades jag fram av min kära David längs hans löparstråk i Antäs och det kändes riktigt, riktigt bra. Så bra att våra tänkta 10 km blev 11 km . Riktigt roligt också att springa på områden där man inte känner till vad som finns bakom varje kurva. Det förgyller verkligen motivationen och fick mig att minnas mina löprundor i Lund så jag brukade ta bussen till platser ibland för att sedan springa hem. Tror jag ska börja göra så igen här i Luleå.

Det är nu drygt 3 månader kvar till Stockholms marathon, som för övrigt bytt starttid till klockan 11.30 istället för 14.00. Helt underbart för det kommer göra allting mycket, mycket bättre och om inte annat så gör det att kvällen blir lite längre.

Vi ligger bra till när det gäller träningsmängden just nu. 5,6 mil för mig senaste veckan. Jag tror att det kommer vara positivt att ha kunnat springa hela vintern, med nysnö och temperaturchock som motstånd. Allting dom inte dödar härdar och jag är säker på att det gjort mig till en mycket starkare löpare. Nu väntar en Vilodag med god mat och inte alls många knop gjorda och det tycker jag att jag gjort mig välförtjänt av. Där ute är det kallt, kallt, kallt och jag. Jag längtar faktiskt inte ut i spåret. Idag.

Men säkerligen imorgon. Då kör vi. Hänger ni med???