Kommande träning och utmaning

Yr.no visar att det ska bli -37 grader på Lördag. Jag höll på tappa hakan då jag hörde detta. Jag menar det går ju bara inte då vi ska springa Ultra Intervaller. Jag har ju sett fram emot den dagen länge nu då dagen helt ska gå i träningens och mysets tecken. Att kunna kombinera de två en hel dag och sen bara njuta av känslan av att man gjort det igen och känslan efteråt som är så obeskrivligt skön. Energin man har som man tar med sig in i den nya arbetsveckan som väntar och en trötthet så skon som känns både i märg och ben, huvud och psyke. Just nu längtar min kropp efter träning. Ja och inte endast vanlig träning när jag joggar fram 7 km i vanligt tempo. Nej jag vill köra intervaller, eller långpass i flera timmar och köra skiten ur mig och riktigt känns hur hjärtat slår ut i fingerspetsarna. Det är vad jag längtar efter. Men det kommer. På Lördag, för nu har vi bestämt att vi ska köra Ultra Intervallerna. Eftersom att vi ska köra 5 km rundor lite drygt så känns det inte så obeskrivligt farligt att det ska vara -20 grader. Det går så fort att ta sig runt ett 5 km spår och det kommer finnas tid mellan att mysa och ladda och fylla på tills nästa gång vi kör. Jag har inte satt ut någon tidsgräns över hur länge jag kommer hålla på, men planen är att få ihop några mil i allafall men ändå kunna ha en mysig Lördagskväll med bastu och god mat. Därför blir det ingen ultraintervall som kommer hålla på hela natten... Det tar vi i vår, när solen börjar värma och vi slipper denna kyla som nu de senaste dagarna hållit oss i ett järngrepp här uppe i norr. Ja jag längtar ofantligt mycket efter det nu. Kanske beror det på att träningsdosen denna vecka varit mycket mindre än vanligt. Löpning Måndag, Tisdag och Onsdag 7 km ger en sammanlagd mängd på 2,1 mil och det är inte illa. nej nej nej, men det är det längre passet jag längtar efter. Att känna vinden mot kinden smeka mig ömt där jag skrider fram.

Såna här kalla kvällar då jag bestämt mig för att stanna inne så tänker jag på de underbara vårdagar som snart kommer omfamna oss här uppe, för det är då man får så mycket "credit" på att Norrbotten verkligen är väl värt att bo i.. En vårvinter som kan vara så otroligt vacker och härlig. När landsvägarna börjar bli bara och man återigen ser asfalten. När man kan ta på sig löpartightsen och endast en vanlig underställs tröja med en funktionströja ovanpå och ge sig ut och springa, nästan hur långt som helst. Jag minns speciellt ett pass jag gjorde förr-förra våren uppe i Överkalix. Det var en underbar dag i början av maj och jag skulle göra ett långpass inför Sthlm marathon. Det slutade med att jag tog broarna runt och kom tillbaka till min syster som jag utgått från med så grymt mycket energi kvar. Formen var på topp och allt vinterns slit hade lönat sig. Solen i ansiktet hela tiden och solbrillorna som nästintill gjort märken runt ögonen för att solen börjat värma igen. Lukten av asfalt och bränt på händerna, så där som det kan lukta efter att man fått ta av sig vantarna och solen gassat mot huden. Vår, vår, vår..

Snart är vi där igen och jag ser fram emot många, långa mysiga och sköna, men även hårda träningspass under våren som kommer. Jag ser fram emot Luleå stadsmara som blir en bra uppvärmning inför marathonen. Men trots min längtan så måste jag medge att denna vinter har gett mig så otroligt mycket skön vinterlöpning och jag är tacksam över att vi här uppe i Luleå fått ha föga mild vinter ändå om man jämför med inlandet där de oftast varit mycket kallare...

Så nu laddar vi musklerna, hjärnan och allt det andra och ser fram emot en helg i träningens tecken, varvat med massa annat roligt och mysigt. Sedan när vi gjort det då är det endast en arbetsvecka till innan jag ska njuta av lite ledighet. Ja lite sade jag, för om någon missat det så är jag lärare, och vi är aldrig lediga =)

Så yr.no. Ja du kan faktiskt ta dig i brasan för mig hindrar du inte. Och jag tror inte på dig heller!!!