En ängel omgiven av änglar. Så önskar jag att livet är.

Det var en solig eftermiddag när jag i all hast skyndade iväg till stan för att hinna med dagens ärendet innan affärernas stängning och den stundande Kristi himmelfärdsdag och därmed "Söndag"  som väntar oss i morgon.  Forex,  HM,  Systembolaget och Willys, så det var bara att ta hunden och knega iväg. Beslutsamma steg och nästintill tunnelseende. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt om jag missat någon i all fart.


Selmas Bajspaus på en liten gräsplätt vid rödljuset i närheten av Willys. Tusan också att jag glömt bort en bajspåse. Sanitetspåse, eller plastpåse avsedd för hundars avföring. Kalla den vad ni vill. Med mig, var den då inte, när jag hade behövt den SOM MEST. Jag ser mig om och skruvar lite försiktigt och genrerat på mig. Låtsas fiska i fickorna för att kanske hitta en, men icke. Ser en elev fyra av ett stort leende mot mig från bilen vid rödljuset. Jag ler tillbaka och skyndar vidare. Tänker, att polisen säkert har viktigare saker för sig, än att bötfälla mig på grund av denna angelägenhet. Ingen har ju hittils bötfällts i Luleå, men med min otur skulle jag inte blivit förvånad om det varit jag till trots.


Hastar vidare och börjar nu mer och mer känna semesterkänslan i kroppen inge mig med ett lugn jag inte känt på ett tag. Ansiktscreme på Hennes och Maurits för ett kanonpris. Bra att den innehåller solskyddsfaktor 8 också eftersom det lär behövas i stekheta Turkiet.


Forex dörren öppnas och det stinker herrparfym så det står härliga till. Inte konstigt kanske eftersom det lilla rummet innehas av en klunga förväntasfulla damer och herrar, tonårstjejer och jag, som alla på samma dag och tid ska växla in pengar till den stundande resan. Jag får plats 88 och det är 12 nummer före.


Bestämmer mig för att ta Bolaget under tiden eftersom jag ska bjuda kära mor och Syster Yster på ett glas vin innan flyget i morgon.  Efter vägen stöter jag på ett bekant ansikte som visar sig vara en kär gammal kollegas man. Vi kramas och surrar lite och efter ett tag kommer kollegan och vi surrar ännu mer. Inser att jag längtat efter henne för hon ger mig energi. Tiden glöms bort och jag inser att jag förmodligen redan missat min köplats så jag bestämmer mig för att ta Bolaget innan Forex. Langar ner en vinare i kundkorgen och behöver inte ens visa leg.


-Men hörru killen. Om jag nu ser så förbaskat Old ut, så behöver du väl inte avfyra världens leende mot mig och prata med mig på detta flirtiga sätt medna jag betalar? Eller du kanske gillar "old" ladies??


Forex igen och sedan en välförtjänt paus på Gulan utanför Shopping. Det är då jag ser den. Plånboken. Den ligger där fullt synlig med pengar som sticker ut och vittnar om någons slarv, eller stressade tillvaro. Det kunde varit jag, tänker jag och sätter mig ner. Bestämmer mig för att ta hand om den och sedan ringa den som tappat den. Det är det minsta jag kan göra. Jag är rätt så inne i mig själv och hunden har fått vittring på någon gammal smula som ligger på backen och ger i från sig ett os, som hon tydligen verkar tycka om.


Jag ser dem komma mot mig, det äldre paret. Det kunde varit min egen kära mor och far, tänker jag. Jag tänker mycket just då men sedan hinner jag se i ögonvrån hur den äldre mannen faller bakåt, tuppar av och hans ögon ser så där konstiga ut, som om de rullar runt i huvudet på honom. Som på beställning rusar jag dit och kollar hans puls. Säger att jag kan Hjärt och lungräddning och ger hunden till en tjej som står bakom mig. Jag ringer 112 och frun till mannen är orad och nästintill hysterisk. Men så vaknar han till. Sätter sig upp och verkar tagen, men vid medvetande. Ambulansen är på väg och jag stannar med det äldre paret tills den kommer.


Jag fylls av en sådan rädsla och medvetenhet för hur fort ett liv kan släckas eller förintas. Nu gick det lyckligtvis bra denna gång, men jag tänker på min egen far och mor och ber en stlla bön för att de ska få vara friska och vara med mig och de andra som älskar dem oändligt, i livet. Länge.


Ambulansen kommer. De pratar med mannen och det är dags för mig att ge mig av. Kvinnan tar mig i hand och tackar mig och jag ler. Jag ler inombords och känner att jag gjort något bra för någon annan. Jag har inte räddat ett liv, men jag har visat empati, medmänsklighet och visat mig skärpt i ett ögonblick det någoting hade kunnat tippa över och för alltid raseras.


Jag vill inte ha tacksamhet eller jubel och jag vill heller inte berätta för att känna mig viktig på något sätt. Jag vill bara göra mig själv och alla andra uppmärksamma på att se åt sidan då och då. Kanske finns det någon som behöver din hjälp. Kanske kan du göra något för någon annan medmänniska just i det ögonblick när du egentligen bara stannat för att ta en obetydlig liten paus i solen. Ta chansen och lär dig hjärt och lungräddning om du kan.




Ta hand om dig och de dina.
ADIOS!