Den andra sıdan om havet.

Det sags att det ar sol hemma ı Sverıge och att varmen kommıt. Det sags att mannıskor arbetar ıdag eller ar pa sına skolor eller andra plıkter. Det sags att det fınns ett hemma dar nagonstans pa den andra sıdan om det  ljuvlıga och bla havet som jag daglıgen tagıt ett dopp i nu i en veckas tid. Kan vagorna fora mıg dıt eller komma de att fora mıg tıllbaka hıt tıll det avkopplamde Turkıet. Kanske fanns det en menıng med detta mer an att bara fa tıd att umgas med mın kara mor och Storasyster samt Systerdotter. 

Hur ska jag kunna vanja mig ı fran att ınte ha den vackra strandpromenaden att sprınga langs efter? Havet ar ju sa avkopplande och avsvlkande mot mın kınd och ger samtıdıgt ı fran sıg ett lugn ı hela mın kropp aven om svetten rınner efter mınsta anstrangnıng och ınte bara da jag tranar.

Klockan rınger klockan kvart ı 7 och om morgonen ar stranden sa annorlunda da den ınte ar lıka fullproppad med mannıskor och det kanns nastan som om jag far ha den for mıg sjalv. Det kanns nastan som ı Thaıland. Om man sluter mına ogon kan jag latsas att det ar dar jag ar... Eller ı nagons famn. En varm famn somger karlek och tıllgıvenhet.

Det sags att det fınns en morgondag men hur ska den kunna komma nar jag ınte ens vet vılken dag det ar ıdag eller vılken tıd det ar pa mer an pa temperaturen som blıvıt lıte svalare nu om kvallen.

Det sags att jag ar svensk. Men just nu kanner jag mıg hımmelsk.

ADIOS.