tisdag 7 september 2010

Till minne av en älskad hund

Jag ser dig framför mig och jag ser varje liten millimeter av dig så tydligt som om du vore här. Hur du kommer mot mig med dina lite fumliga steg av ålderdomen orsakade men hur du tar sats och hoppar upp för att fånga min uppmärksamhet. Du vill att jag ska klappa dig och självklart gör jag det. Du har ju funnits i mitt liv i så många år. En trogen vän som gett så mycket glädje till oss alla som fått vara med dig under din tid i livet och jag kan inte tänka mig en bättre läromästare till mina hundar än dig. Din godtrogenhet, men även ditt sätt att vara lite egen. Hur du kunde dra dig undan, men hur du ändå kunde busa som du vore en valp. Du kämpade in i det sista och det värmer i mitt hjärta att du fick ha det bra under dinz sista månader och att du fick somna in nära de skogar du älskat att springa omkring i´, nära de vägar du älskat att vandra och märka revir på, och nära din utsiktsplats där du älskat att sitta och se solen gå upp och ner oavsett temperatur.
Jag önskar att jag fått ta avsked av dig Wilma. Du var en sådan fin hund som hade så många egenskaper och jag vet hur lycklig du gjort din husse och matte och hur mycket de älskade dig. Nästan så mycket som om du vore deras barn, något du blivit med åren. Jag minns så väl den dagen jag förlorade det som då var mitt allt på denna jorden, min Lilly. Jag minns då hur du kom fram till mig och slickade min arm och tittade på mig med dina mörja pepparkaksögon så mörka att man ibland inte visste om det fanns en individ där innanför. Du tittade på mig som om du sade till mig att jag inte skulle vara ledsen. Jag är så glad att vi hade dig då när sorgen blev ett faktum i vår familj. Nu har vi Selma som kan försöka fylla det tomrum du lämnar efter dig, men det kommer kännas tomt att åka hem och inte mötas av ditt knårande och din viftande svans. Ditt begär efter morötter som jag ibland fått kriga med dig om, och närvara av att bara inge ett lugn, ett sällskap, en frig över Tvärån.
Jag vet att du kommer ta väl hand om Lilly på de ängar som du nu får springa på i frihet och utan koppel och utan lagar och gränser . Där kan du springa över skogar och furor och över myrar och kalhyggen och jag hoppas att du känner den kärleken som vi kände och fortfarande känner för dig. Vila i frid.

1 kommentar: